I vissa sammanhang kan ordet MC-klubb ha en negativ klang, det har framför allt media med kvällstidningarna i spetsen sett till. Faktum är att en vanlig MC-klubb är en helt vanlig förening jämförbar med en båtklubb där intresset för MC och MC-åkande är det som håller ihop klubben.

Den vanligaste aktiviteten inom ramen för MC-klubben är en kvällsutflykt. Det tycks som att alla svenska MC-entusiaster är ute och åker på onsdagskvällarna under sommarhalvåret. Man samlas på en bestämd plats för att åka någonstans och fika och prata och antagligen möta en eller flera MC-klubbar vid fiket.

Det finns i huvudsak två typer av MC-klubbar, de som håller ihop ett antal MC-åkare i en stad eller stadsdel. Sedan finns det märkesklubbar för de som åker en speciell sorts hoj eller märke. Den senare klubben har ingen geografisk begränsning utan kan i en del fall omfatta Skandinavien eller till och med hela Europa. Märkesklubbarna brukar hålla koll på nyheter inom just sitt område och tipsa medlemmar genom medlemsbrev eller medlemstidning. Dessutom ordnas märkesträffar lite då och där entusiasterna träffas och tittar på varandras hojar.

De lokala klubbarna brukar förutom sina onsdagsutflykter ordna andra aktiviteter som familjedagar och mindre utställningar där de ställer ut sina motorcyklar på stadens torg till exempel. En annan viktig aktivitet som MC-klubbarna brukar ordna är en så kallad avrostning en kväll på våren då man tränar vissa moment i körningen för att minska risken för olyckor då hojen stått still hela vintern och de gamla körrutinerna har rostat en smula.

För att återknyta till inledningen om att vanliga MC-klubbar inte är ett tillhåll för ljusskygga individer, så kanske många klubbar trotts allt skräms lite med sina klubbvästar med klubbens namn på ryggen. Heter klubbarna Strul, eller Haga Hogs så kan man kanske tänka sig att det klingar lite suspekt i många öron.